Bortglömda vänner.
Vilken kväll det blev igår. Det tog ett tag att piggna till imorse kan jag säga.
Jag och favoritvännen slog på stort och lyxade till det till Dhw igår. Ooh så mysigt det var.
Ost
Kex
Olika oliver
Lite olika salami
Ostfylld fefferoni
Soltorkade tomater
Och självklart Viiin.
Vad vore en 80-tals myskväll utan sitt vin? Dock körde vi på vitt vin ist för rött. Men funkade lika bra.
Efter Dhw kände jag att det va dax att dra sig hem. Hade inte sovit så bra och tänkte ta tillvara på min trötthet.
Men jag fick inte komma hem, inte än. Så jag lydde och vipps hade klockan blivit 0130.
Vi drog på en film, en skräckfilm som till en början va skön att se på. Men det dröjde inte länge innan vi satt i knä på varandra.
Från Dhw till film, bokprat, och val av bok så hamnade vi tillslut bland gamla skolkataloger. JÖSSES så man såg ut. Men måste erkänna att när vi gick i 2:an och jag hade en Lejonkungen tröja på mig så var jag väldigt söt :)
Någon bok fick jag inte med hem.
Idag var det tänkt att träna med en annan vän som vi hade planerat. Tydligen va någon annan viktigare och jag fick inte va med på planerna. Hade det hänt just denna gång hade jag inte brytt mig. Alla kan glömma. Och så även jag.Men när man får påminna sina vänner hela tiden och man väldigt ofta blir bortglömd så är det inte kul längre. Vill man verkligen vara med sina vänner glömmer man väl inte bort dom så ofta?
När ska man säga ifrån? Och Hur?
Jag vill ju säga ifrån, men jag vet att irritationen skulle växa i kroppen och jag skulle säga det på helt fel sätt.
Nog för att man är besviken så skulle jag mer låta arg och otrevlig. Vilket inte alls är meningen..
Jag och favoritvännen slog på stort och lyxade till det till Dhw igår. Ooh så mysigt det var.
Ost
Kex
Olika oliver
Lite olika salami
Ostfylld fefferoni
Soltorkade tomater
Och självklart Viiin.
Vad vore en 80-tals myskväll utan sitt vin? Dock körde vi på vitt vin ist för rött. Men funkade lika bra.
Efter Dhw kände jag att det va dax att dra sig hem. Hade inte sovit så bra och tänkte ta tillvara på min trötthet.
Men jag fick inte komma hem, inte än. Så jag lydde och vipps hade klockan blivit 0130.
Vi drog på en film, en skräckfilm som till en början va skön att se på. Men det dröjde inte länge innan vi satt i knä på varandra.
Från Dhw till film, bokprat, och val av bok så hamnade vi tillslut bland gamla skolkataloger. JÖSSES så man såg ut. Men måste erkänna att när vi gick i 2:an och jag hade en Lejonkungen tröja på mig så var jag väldigt söt :)
Någon bok fick jag inte med hem.
Idag var det tänkt att träna med en annan vän som vi hade planerat. Tydligen va någon annan viktigare och jag fick inte va med på planerna. Hade det hänt just denna gång hade jag inte brytt mig. Alla kan glömma. Och så även jag.Men när man får påminna sina vänner hela tiden och man väldigt ofta blir bortglömd så är det inte kul längre. Vill man verkligen vara med sina vänner glömmer man väl inte bort dom så ofta?
När ska man säga ifrån? Och Hur?
Jag vill ju säga ifrån, men jag vet att irritationen skulle växa i kroppen och jag skulle säga det på helt fel sätt.
Nog för att man är besviken så skulle jag mer låta arg och otrevlig. Vilket inte alls är meningen..
Kommentarer
Trackback