hallonosvek

Söndag. Och jag trodde det va Söndagsångesten som infann sig i kroppen. Orkeslös, nära till tårar för minsta lilla, allmänt off, men ändå med ett leénde på läpparna. Något i kroppen har skrikit Neeeeej hela dagen idag.
Men nu vet jag.. 39,7 i feber. Och det märks knappt utåt. Ser ju hur pigg ut som hellst.

Det får mig att minnas min barndom lite.
På den stora innergården stod jag, tryckt mot väggen för att få minsta lilla balans samtidigt som jag såg alla andra barnen, jätte glada och dom lekte hej vilt. Jag hade samma vilja som dom, att få springa runt och leka i de fina vårvädret. Men hade jag flyttat mig från väggen hade jag fallit pladask ner. Viljan fanns men inte orken.
När jag väl tog mig hem hade jag över 40 graders feber. Det syndes inte, utan det bara kändes i kroppen.

Som idag. Jag har en sån stor vilja men noll ork. Jag vill ge mig ut i spåret i det underbara vårvädret med spotify i öronen och bara ge gärnet. Svettas som en tok, komma hem och slänga sig i duschen och lägga mig i soffan efter och tänka:
"Det där gjorde jag jävligt fint"

Eller så vill jag till gymmet. Och samma där, ge gärnet. Men jag väntar till nästa vecka så febern är borta och min kropp helt återställd. Inte undra på att jag haft en förbannad huvudvärk dom senaste dagarna!

Hämtade ut lite nya kläder jag beställt också. Jag vill alltid ha något nytt. Speciellt något nytt att träna i. Då känner jag mer glädje i det jag gör. Vill ha lite olika träningskläder att välja mellan, och inte gå i samma varenda gång. Dessa shorts passade utmärkt. Inte som dom andra. Som satt som ett par cykelbyxor på. Sen hade jag ju missat att det var junior storlek på dom. Men nu passade både shortsen och T-shirten som handen i handsken.
Dubbel glädje där.