hallonosvek

Burr vilket väder.. En kyla som biter sig in i skelettet och fryser alla ådror och senor till is. En rå kyla, även här hemma. Men kanske får jag skylla mig själv som envisas med detta korsdrag dagarna igenom året om. Det blir värmande och uppfriskande bad här alldeles strax, med fotpeeling och ansiktsmask. Nu har jag nämligen något att fira. Det tog sin lilla tid.. Från den. 12:e augusti tills nu. Typ! Den 9:onde november åker jag över till Gotland igen för ett tag.. Först några dagar hos JL, leva gårdsliv och ta hand om varandra på bästa möjliga sätt när man bara har några dagar på sig. Innan jag åker hem tänkte jag bo hos moster några dagar, som inte alls bor långt från JL, några kilometer bara. Perfekt. Skrämmande men kul.

Något annat som är skrämmande men kul är nu på fredag. Då är det klassfest som gäller. Vad har det blivit av alla? Hur ser dom ut? Och hur ser dom på mig, som är långtidssjukskriven? Ingen man eller barn.. Det är vissa småsaker man funderar över.. Det är iaf 10 år sen jag tog skolbussen till och från skolan, det är 10 år sen jag hade min fest som avbröts av min granne som även va polis, det är 10 år sen vi va i irstakyrkan, sa adjö till lärare och till varandra. På 10 år förändras man en hel del.. Kul, men skrämmande!!!