hallonosvek

Ibland blir jag så förbannad. På mig själv oftast..
På hur jag kan tillåta saker och ta all skit.

Det har vart en riktig "Tänkar-Söndag" och har väl igentligen inte kommit fram till nå vettigt.
Haft lite sysslor här hemma efter att jag kom hem från en vän som jag fikat lite med idag.
Väl hemma blev det lite sortering bland papper och räkningar. Kan jag inte sortera det jag har i huvudet får man ta vad man har!!

Har väl igentligen inte kommit på nå vettigt förutom att jag ibland är för snäll. För snäll och naiv och släpper in människor till höger och vänster i mitt liv och i mitt hjärta.
Har samtidigt kommit på hur jävla förbannad jag kan bli på folk man har runt om sig. Man är snäll och ställer upp på vad det nu än gäller, men när man själv ber om hjälp finns inte en endaste människa där.
Ska jag träffa folk är det alltid jag som får pallra mitt feta arsle hem till folk.
Nog för att jag gillar att fara å flänga lite överallt, men ibland kan det va skönt att stå på hemmaplan.
Känna tryggheten av att man är just hemma..

Kanske bara är jag som kräver för mycket, eller hur är det?
Handlar inte livet om att ge och ta?

Att man ibland blir sårad händer ju inte bara mig själv, det händer alla.
Men ibland kanske jag får tänka på vilka jag släpper in i mitt liv. Jag orkar inte alltid sitta och reda ut alla andras problem och mina får stå kvar och vänta. För alla andra är ju så mycket viktigare oftast.
Men jag klagar inte bara, jag är även glad över att folk över huvudtaget känner förtroende och vill prata om lite mer privata saker med mig.

Hmm känns som att det här inlägget kommer låta fel, att folk kommer ta åt sig och det är verkligen inte med meningen. Men tar man åt sig kanske man vet med sig själv att man har gjort och behandlat fel, eller är det jag som har helt fel och ställer för höga krav?

Något possitivt om dagen då. Jag har vart till Salong Marina och klippt mig.
Lite kortare, lite bättre och lite tunnare!
Hennes hjälp är jag vääldigt tacksam över!!

Hoppas på en bättre kommande vecka!♥