hallonosvek

Tack för mig, hej!

 

Ja så känns det nästan med denna förkyldning. Vill stämpla ut lixom.

Varken huvud eller kropp hänger med. Och nu har jag lovat "mormor" att följa med ut i skogen imorrn.

Hur kan jag lova det?? Kanske för att hon är rädd för att gå ensam, och att hon gör så mycket för mig. Hade jag inte följt med hade jag känt mig taskig och fått lite små ångest.

 

Men ska det behöva vara så?

Jajja gjort är gjort.. Imorrn ska jag ut i skogen Punkt slut.

 

Förutom febern är livet på topp. Jag har mina tvivel ang. vissa saker. Men det kommer med tiden. Man kan inte bestämma allt på en&samma gång, utan låta saker ha sin tid.

 

Nu ska här sussas, så jag är ett någorlunda snille på att hitta rätt imorgon!