hallonosvek

Jag har blivit så dagblind. Tycker dagarna och veckorna bara susar förbi och jag hinner inte riktigt med.

Finns så mycket jag vill göra, och så mycket jag skulle ha gjort. Men men, vad kan man göra åt det nu? Bara att acceptera att planer och idéer spricker. Men jag är inte den som lägger mig ner för någon, och ger med mig så fort det passar en person. Det ska passa mig också..

 

Iaf, jag tyckte nyss det var helg, att jag precis kommit hem från en ytterligare resa till Tyskland. På Lördagskvällen när jag kom hem, så kom min vän Madde över på ett glas vin som resulterade i flera glas. Vi sjöng, vi skaratta och vi prata en massa strönt. En riktigt trevlig kväll. Det är så skönt att ha vänner omkring sig, där man kan beté sig lite hur man vill, säga vad man vill, säga vad man känner utan att skämmas eller bli dömd. Mina närmsta vänner känner mig, och har funnits med från början och vet om min livshistoria från början tills nu. Dom vännerna är få, men dom jag har uppskattar jag så pass mycket att det inte går att beskriva. Iband måste man berätta det för dom också, det är jag dålig på..